My name is Filippa Jean Edghill. Half Swedish half Bajan surfer and illustrator. I like people who live in their own universes, who dare let some things be really important. So without further ado, you're in my universe.

DRIVE

Lördag på vägen ner mot Santa Cruz med min nya surfkompis Keenan. Vi stannade på lite olika spots på vägen och såg ner från klipporna på linjer som rullade in. Näst översta bilden ser ut att vara små fina longboard vågor men i själva verket så är de fyra gånger över huvudet. Prognosen sa stora vågor. Vi stannade till och kollade Mavericks men dimman var så tjock att man inte ens kunde se ner till havsytan från klippan. Men man hörde dom, som mullrande monster nånstans bland molnen. För att vara lite mer realistiska, eller åtminstone för min del, så körde vi därifrån. Hade en sjukt bra session nere i SC. Bilturen hem är så himla vacker. Klippkanter, stora skogar och kargt hav. Och så den ikoniska dimman som kramar bergen. Min Favoritvy här. Huden tinar så att ansiktet blir helt varmt.

BLINDFLYTT


Satt i mörkret på köksskivan brevid spisen i underkläder och åt färdig kakdeg med gaffel, rakt ur burken. Insåg att ingen varit hemma på länge, räknade lite på fingrarna. Tre Veckor. Har jag blivit Kevin i ensam hemma? Har dom glömmt bort att jag bor här? Räknar lite mer på fingarna, för tre dagar sedan skulle jag flyttat ut enligt pappret. Men här är ingen hemma förutom mig, i detta enorma trevåningshus. Blev genast mörkrädd. Satte på det lättsammaste jag kunde komma på, Kom igen Lena. Nu känns det bättre. Alltså: jag, kakdeg, ensam i stort hus. Oh the possibilities. Bakade och gick och la mig. 
Två dagar senare, fortfarande ingen hemma. Hunden och de tre grabbarna är borta. Ska flytta någon annanstans imorgon och antar att jag får behålla nycklen. Sitter på golvet och ska packa. Grät en skvätt för att jag inte får plats med mina saker i väskan. För att ingen kommer märka att jag sticker. För att min cykellampa blev snodd, för att kakdegen är slut, mesiga saker mest men riktigt bra distraktioner från nått annat som är jobbigt just nu. 


En tumregel när man flyttar brukar ju vara att veta vart man ska flytta. Idag har jag testat att blindflytta. Alltså att flytta in med en person jag träffat en gång på en filminspelning och en gång i en bar, inte kolla på lägenheten, kolla upp personen eller ens googla adressen först. Spännande ja. Så brukar ju förebilder varna för allt dåligt som kan hända om man gör så. Men har dom ens tänk på allt bra som också kan hända? Typ som just nu.
 Hoppade ur taxin med min ryggsäck och resväska men vetskapen om att mitt nya hem kan vara precis vad som helst. När jag sagt till mina erbetskamrater var jag ska flytta har den gemensamma reaktionen varit enhällig. Whoooosh, har dom sagt. Har inte riktigt vetat vad det betyder. Är han ett creep? är han stenrik? är han hemlös?
Nä, han är bara en kille med swimmingpool, bubbelpool, bastu, brasa, balkong, tennisbanor (i plural), gym och den bästa utsikten i stan. Och jag är bara den fattigaste studenten med mest tur out there.  Förväntade mig circa en bäddsoffa så plus i kanten fick sig en helt ny mening idag. Har även blivit lovad att det ska hända minst två roliga saker om dagen i snitt 7 av 7 dagar i veckan, vilket jag tycker låter som en rimlig rate. Nu ska jag dricka vin och baka bröd med min nya roomie Dave.

Återigen i en ny säng, nytt tak att stirra i. 

PACIFICA



 Åkte ut till stranden, Pacifica, för att sand i hårbotten är den bästa terapin mot surriga tankar.

Försöker hitta någon bra balans mellan att säga Ja till allting men samtidigt hitta typ fyra minuter till att stå stilla. Vill du bara äta pizza en hel vecka? Ja. Vill du jobba kvar sent hela natten? Ja. Vill du surfa? Ja. Vill du måla hela denna väggen? Ja. Vill du följa med på vattenkrig? Ja. Vill du passa min hund en vecka? Ja. Vill du ha räkor? Ja. Och jag hatar räkor. Men man säger alltid Ja. Det är min regel.
Går och gör yoga varje dag för att lugna mig lite, tänkte att bikram är lite mer kötta trots att jag nog skulle behöva en timme av obligatorisk lilla-barnet istället.

En ensam söndag på stranden var på sin plats.

TAR VAD MAN HAR





 


Vi mellan två studios och gör det bästa av steken. Avocados and Coconuts egna lilla drömvärld är i görningarna. 8000 sq f av kreativitet. Just nu ser det dock mer ut som en salig blandning av byggarbetsplats, kontor och hem. Men man kan lika gärna äta på trottoaren som vid ett matbord, lika gärna diska i dushen och lika gärna kolla på Hesher på luftmadrasser.  Är så pepp på när vi flyttar in här nästa helg men det står mycket jobb emellan. Tillexempel som att där just nu är en sandlåda mitt i vardagsrummet.

BJÖRK.

Ingen värld tycks vara tillräckligt fin för att inte drömma och rymma lite.

SIDEWALK BBQ












Nya Studion är en 8000 sq ft lagerlokal mitt i Mission som ska husera för kontor, studio, trädkojjor, atelje, häng och hem. Vi skulle egentligen campat i helgen men istället fick det bli lite grillning, på trottoaren.

BOLINAS


                                      





 Över bron, bort från staden. Dagstrip till Bolinas. Picnickade och surfade.

SUNDAY SQUEEZE

Förmodligen så mycket bra saker som det bara går att få plats med i en Söndag.
Vaknade med solen. Började dagen tidigt med morgonsurf med Dalia.
Promenerade till henne innan surfet, en stadig timmes promenad. Bor så fint, tycker man verkligen ser en tydlig linje mellan Noe och resten av staden. Grönt / inte grönt.
Börjar dagen i nyinköppta loppisfyndet, Vans för 1 dollar. Hade sönder dörren på väg ut för en vecka sen, det roliga är att den trillar alltid av när man öppnar nu, så alla som använt dörren de senaste sju dagarna har clearly bara satt tillbaka den, i tron om att de haft sönder den men att nästa person också kommer tro att de tog sönder den. Spännande att se hur länge detta kan hållas.
Gick igenom Haight där det finns en godisaffär straight out of Pippi Långstrump. Uppenbar fikapaus.
Promenarar ner till Mission efter surfet för att hämta lite yoghurt och grädde jag glömt i studion. Tänkte gå hem och vila efter det men det går ju inte när det plötsligt händer massa annat.
 Vi körde till Ocean Beach för att gå på lite minivernissage hos Jay Nelson som bygger så himla fina träkojjor och husbilar.

Absolutely.
Tänkte ta mitt lilla akvarell-kit och lägga mig i parken med Heron, för nu var det bannemig dags för lugn. Kom dit, full on fest. Slacklines, Hippie drum circles, Dansringar, boombox. 
Satt där tills solen gick ner. 
 Det blev lite ritat ändå.
Följde med Heron på Yoga. Femte våningen, inrammat av fönster och tända ljus. I coming back here.
Kom hem och håret såg för jävligt ut. Chopped it right off med kökssaxen.